Insights

Det penningpolitiska exprimentet

Publicerad: Januari 2020

Uppdaterad: April 2020

I denna insight kommer vi lyfta fram hur Federal Reserve (Fed) har förändrat sin penningpolitik under och efter "the Great Recession" 2008. 

I vår föregående insight Att förstå nästa bear-marknad lyfte vi fram risken för en större börsnedgång samt en potentiell efterföljande recession mellan årtalen 2019 till 2021. Självklart hade ingen av oss kunnat förutspå att världen skulle drabbas av en pandemi likt Covid-19 men vi anser att detta ska ses som tändvätskan på elden då gnistan redan skapats och visade sig tydligt i september under föregående år.

Denna insight kommer att ta sitt avstamp under "the Great Recession" 2008 för att på ett tydligare sätt förklara vad som ledde fram till denna gnista och det penningpolitiska experiment som den amerikanska centralbanken har gett sig in på. Då vi anser att marknaden har missat viktiga aspekter gällande hur Fed, under och efter föregående finanskris, har förändrat hur de utför penningpolitik är denna insights syfte att försöka tydliggöra detta. Den första delen av insighten har skrivits med information och inspiration från Fed och framförallt analyser publicerade av St. Louis Feds analytiker medan den andra delen är skriven med information från mer marknadsorienterade källor.  

 

Denna insight är publikation två i en serie av publikationer vilket kommer att ha en mer fundamental infallsvinkel i jämförelse med föregående publikations mer tekniska perspektiv.

01

Den första delen: Inledning

Federal Reserve (Fed) är den amerikanska centralbanken. Sedan 1977 har Fed opererat under ett mandat från kongressen att "effektivt främja målen för maximal sysselsättning, stabila priser och moderera långfristiga räntor" - vad som idag vanligtvis kallas Feds "dubbla mandat" (dual mandate).

Federal Reserve Reform Act of 1977

02

Federal Funds Rate (FFR)

Under årtionden före 2008 anpassade Feds Federal Open Market Committee (FOMC) penningpolitiken för att matcha de ekonomiska förhållandena genom att höja eller sänka sitt mål för styrräntan, det vill säga Federal Funds Rate (FFR) vilket är den ränta som depåinstitut (förvaringsinstitut) lånar ut sina reserver för, till andra depåsinstitut över natt. Fed kan påverka den allmänna kostnaden för upplåning genom denna ränta eftersom de korta räntorna, även om de skiljer sig från varandra, är nära sammankopplade. Detta fenomen kallas arbitrage – om en kortsiktig ränta blir betydligt lägre än andra, tenderar finansiella institutioner att låna upp på den marknaden för att sedan låna ut där räntan är högre, vilket på så sätt håller räntorna sammankopplade.

Så, genom att påverka en ränta - FFR – kan Federal Reserve påverka andra korta räntor, vilket i sin tur påverkar längre räntor, konsument- och producentbeslut samt i slutändan nivån på sysselsättning och inflation i den amerikanska ekonomin (det dubbla mandatet). Denna kedja av reaktioner brukar kallas för den penningpolitiska transmissionsmekanismen (se Figur 1).

Figur 1 - Den penningpolitiska transmissionsmekanismen

03

Penningpolitik med knappa reserver ("scarce reserves")

Före september 2008 köpte och sålde Fed i första hand relativt små mängder statspapper på den öppna marknaden, via så kallade öppna marknadsoperationer (Open Market Operations, OMOs), för att justera reserverna i banksystemet och därmed påverka FFR. 

Bankreserver är summan av kontanter som bankerna har i sina valv samt de insättningar de upprätthåller hos någon av Feds tolv regionala centralbanker (Federal Reserve Banks). Se Diagram 1 för totala reserver i banksystemet före 2008.

 

Reserver delas in i två kategorier:

 

  1. Banker innehar erforderliga reserver (det vill säga det reservkrav centralbanken fastslår), medel som måste hållas som kontanter i bankens valv eller insättningar på någon Federal Reserve Bank

  2. Banker kan också hålla överskottsreserver, medel som innehas som kontanter i bankens valv eller insättningar på en Federal Reserve Bank utöver erforderliga reserver

Diagram 1 -  Penningpolitik före 2008: Totala reserver

Innan 2008 var de genomsnittliga totala reserverna i banksystemet, mellan åren 1980 och 2008, ca 50 miljarder dollar.

Eftersom bankerna var tvungna att hålla erforderliga reserver och som Fed ej betalade ränta på hade bankerna länge argumenterat att dessa reserver kunde likställas med en skatt. Utan detta krav hade bankerna kunnat låna ut eller investera dessa reserver på annat håll för att tjäna ränta. Som ett resultat av detta upprätthöll bankerna de erforderliga reserverna men minimerade överskottsreserverna på grund av den enkla anledningen att de föredrog att tjäna ränta på dessa medel. Som en konsekvens av detta, då reserverna i banksystemet var knappa (”scarce”), blev bankerna ofta tvungna att låna på Federal funds-marknaden (det vill säga betala FFR) för att säkerställa att de uppfyllde sina reservkrav över natt.

 

Under detta ramverk med knappa reserver kunde Fed höja eller sänka FFR genom att göra relativt små förändringar i utbudet av reserver (se Diagram 2). Till exempel kunde Fed öka reserverna genom att köpa statspapper på den öppna marknaden och kreditera säljarens konton med reserver som betalning. En större mängd reserver skiftade utbudskurvan till höger och satte press nedåt på FFR vilket i sin tur tenderade att sätta press nedåt på andra räntor i ekonomin.

På samma sätt kunde Fed minska reserverna genom att sälja statspapper på den öppna marknaden och debitera köparnas konton. I takt med att utbudet av reserver minskade skiftade utbudskurvan för reserver till vänster och satte press uppåt på FFR vilket även fick andra räntor att pressas uppåt.

Diagram 2 -  Penningpolitik före 2008: Knappa reserver (”Scarce Reserves”)

Utbudet av bankreserver är vertikalt eftersom utbudet av reserver som kollektivt innehas av banksystemet bestäms av Fed. När reserverna är knappa, kan Fed flytta utbudskurvan till höger eller vänster genom att lägga till eller subtrahera reserver från banksystemet med hjälp av öppna marknadsoperationer (OMOs). Skärningspunkten mellan utbud och efterfrågan bestämmer FFR. 

När utbudet var i den nedåtgående regionen i efterfrågekurvan, hade relativt små förändringar i utbudet en betydande effekt på FFR. Handlarbordet (Trading Desk) på Federal Reserve Bank of New York använde öppna marknadsoperationer för att finjustera utbudet av reserver för att uppnå det mål som fastställts av FOMC gällande FFR. Denna finjustering utfördes genom att sälja eller köpa värdepapper för att flytta utbudskurvan för reserver åt vänster eller höger.

Fed använde dessa riktlinjer för att uppnå sitt dubbla mandat. Till exempel kunde Fed öka reserverna för att minska FFR och andra räntor, vilket uppmuntrade ekonomisk aktivitet när ekonomin var i recession (för att uppnå sitt maximala sysselsättningsmål). Å andra sidan kunde de minska reserverna för att öka FFR och andra räntor i ett försök att begränsa konsumtion när inflationen översteg sitt tvåprocentiga inflationsmål (för att uppnå sitt prisstabilitets mål). Handlarbordet (”Trading Desk”) på Federal Reserve Bank of New York genomförde öppna marknadsoperationer (OMOs) efter behov, för att upprätthålla att FFR höll sig mycket nära FOMC: s mål (se Diagram 3).

Diagram 3 -  Penningpolitik före 2008: FFR-målet

FOMC:s FFR-mål har varierat kraftigt som svar på förändrade ekonomiska förhållanden. Före 2008 satte FOMC ett enda mål för FFR och använde öppna marknadsoperationer (OMOs) för att påverka räntan mot sitt mål.

04

"The Great Recession"

Finanskrisen och den resulterande lågkonjunkturen, känd som ”the Great Recession”, drabbade den amerikanska ekonomin hårt. I december 2008 hade Fed sänkt FFR till ett målintervall på 0 till 25 punkter och för att ge ytterligare stimulans och likviditet gjorde Fed senare en rad storskaliga tillgångsköp (Large Scale Asset Purchases, LSAP) mellan slutet av 2008 och 2014. Det primära syftet med dessa köp var enligt Fed att sänka de långa räntorna för att uppmuntra konsumtion och investeringar. Köpen, som för övrigt också var öppna marknadsoperationer (OMOs), ökade storleken på Feds balansräkning  och ökade också dramatiskt mängden reserver i banksystemet (se Diagram 4).

Diagram 4 -  Penningpolitik efter 2008: Totala reserver

Efter 2008 ökade reserverna i banksystemet väsentligt på grund av Feds storskaliga tillgångsköp vilket ökade storleken på deras balansräkning. Från den genomsnittliga nivån på 50 miljarder dollar mellan åren 1980 till 2008 (se Diagram 1 igenökade reserverna till som mest 2,85 biljoner dollar i slutet på juli 2014.

Under krisen introducerade även Fed två nya penningpolitiska verktyg, vilka var:

 

  1. interest on reserves (IOR) och

  2. the overnight reverse repurchase agreement- (ON RRP) faciliteten

 

Kongressen antog IOR 2006 fast med en ursprunglig planerad start 2011. Dock sköts starten fram till oktober 2008 så att Fed skulle kunna använda detta verktyg under finanskrisen. Det nya penningspolitiska verktyget tillämpades på båda de erforderliga reserverna (att betala ränta på erforderliga reserver, eller Interest on Required Reserves, IORR) och överkottsreserver (att betala ränta på överskottsreserver, eller Interest on Excess reserves, IOER).

 

IORR eliminerar, som tidigare nämnts, den implicita skatten på de erforderliga reserverna och eftersom IOER-räntan påverkar bankernas beslut att hålla fler eller färre reserver ger det Fed ytterligare ett penningpolitiskt verktyg. Före sommaren 2008 hade överskottsreserverna inte överskridit 2 miljarder dollar; i december 2008 nådde de 767 miljarder dollar för att senare nå sin topp på nära 2,7 biljarder dollar i augusti 2014 (se Diagram 5). Detta som en konsekvens av Feds storskaliga tillgångsköp under denna period.

Diagram 5 -  Penningpolitik efter 2008: Överskottsreserver

Före sommaren 2008 hade överskottsreserverna inte överskridit 2 miljarder dollar; i december 2008 nådde de 767 miljarder dollar för att senare nå sin topp på nära 2,7 biljarder dollar i augusti 2014

Det andra nya penningpolitiska verktyget, ON RRP-faciliteten, fungerar på så sätt att när ett institut använder facilitieten deponerar institutet i huvudsak reserver hos Fed över natt (med amerikanska statspapper från Federal Reserves portfölj som säkerhet) för att tjäna ränta (ON RRP-räntan) på insättningen. Detta kan liknas med när en konsument köper ett certificate of deposit (liknande obligation fast med löptider under ett år), som sedan innehas under avtalad tid och där innehavaren sedan får sin ränta utbetald när certifikatet löses in vid förfallodagen. Syftet med ON RRP-faciliteten är enligt Fed att fastlägga ett golv på andra kortsiktiga marknadsräntor.

05

Det nuvarande ramverket: Penningpolitik med rikliga reserver (”ample reserves”)

Även om mängden överskottsreserver har minskat sedan toppnoteringen 2014, är för närvarande bankernas överskotts-reserver långt över deras reservkrav och FOMC har indikerat att de kommer på längre sikt att utföra sin penningpolitik med stora reserver i banksystemet.

Nackdelen med en stor mängd reserver i banksystemet är att Fed inte längre effektivt kan påverka FFR genom små förändringar i utbudet av reserver. En relativt liten ökning av reserverna kommer till exempel inte att sänka räntorna, likväl som en relativt liten minskning av reserverna ej kommer höja korta marknadsräntor (se Diagram 6). Istället använder Fed sina nya verktyg – IOER och ON RRP-facilitieten –  för att påverka FRR och de korta räntorna.

Diagram 6 -  Penningpolitik efter 2008: Rikligt med reserver (”Ample Reserves”)

I en värld med rikligt med bankreserver, opererar Federal Reserve där följande är sant:

  1. Efterfrågekurvan är platt och nära IOER-räntan.

  2. Utbudet av reserver är stort och långt till höger om skärningspunkten, och korsar efterfrågan på den platta delen av kurvan. Detta medför att små justeringar av utbudet av reserver inte längre sätter press uppåt eller nedåt på FFR utan styrs istället av IOER-räntan samt ON RRP-räntan.

För jämförelse mellan Diagram 2 - Penningpolitik före 2008: Knappa reserver och Diagram 6 - Penningpolitik efter 2008: Rikligt med reserver, klicka här.

IOER

IOER-räntan erbjuder ett säkert, riskfritt investeringsalternativ till banker som innehar reserver hos Fed. Med tanke på denna ränta kommer bankerna inte att låna ut reserver på marknaden till en lägre ränta än IOER-räntan. Arbitrage spelar här en nyckelroll i styrningen av FFR mot målet. Till exempel, om FFR faller långt under IOER-räntan har banker ett incitament att låna på federal funds marknaden (betala FFR) och att placera dessa reserver hos Fed, och på så sätt göra en vinst på skillnaden räntorna emellan. Detta tenderar att dra FFR i riktning mot IOER-räntan (se Diagram 7). Utifrån detta utför Fed primärt sin penningpolitik, för att förflytta FFR in i det målintervall som FOMC angett, genom att justera IOER-räntan. Dock kan inte alla institut deponera sina reserver hos Fed och få IOER-räntan, vilket leder oss in på Feds andra verktyg, ON RRP-faciliteten. Här finner du listan på motparter i Feds RRP operationer.

Diagram 7 -  Penningpolitik efter 2008: Ränta på överskottsreserver

I ett banksystem med rikliga reserver utför Fed primärt sin penningpolitik för att förflytta FFR in i det målintervall FOMC angett genom att justera räntan på överskottsreserver (IOER).

ON RRP-Faciliteten

Fler typer av finansiella institutioner kan delta i ON RRP-programmet i jämförelse med de som kan tjäna ränta på reserver (IOER). Dessa institutioner använder ON RRP-facilitetens ränta för att utnyttja arbitragemöjligheter mot andra korta räntor. Eftersom dessa institutioner aldrig kommer att vara villiga att låna ut medel för lägre än ON RRP-räntan kommer FFR inte att understiga denna ränta. Som sådant, fungerar den ränta som betalas på ON RRP transaktioner som ett golv för FFR.

FFR-intervallet

I stället för att sätta ett enda mål för FFR, kommunicerar nu Fed ut ett intervall som är 25 punkter brett. Som nämnts ovan används IOER- och ON RRP-räntan för att styra FFR inom detta målintervall (se Diagram 8).

Diagram 8 -  Penningpolitik efter 2008: Feds målintervall ("target range")

FFR-målet kommuniceras nu som ett intervall som är 25 räntepunkter brett snarare än en enda ränta.

Trots de senaste förändringarna kommer FFR enligt Fed att fortsätta att vara det främsta sättet att anpassa penningpolitikens inriktning (dock har flera marknadsaktörer, bland annat Pozsar (2016, s. 3) lyft fram Federal Funds marknadens allt sämre volym, att den ej är kopplad till några säkerheter samt marknadens orelevans för banker i ett banksystem med rikliga reserver som argument för Fed att byta ränta som benchmark för sin penningpolitik).  Och transmissionsmekanismen är densamma – FFR påverkar andra räntor i ekonomin, vilket påverkar konsumenternas och producenternas beslut (för att se Figur 1 igen, tryck här). För att utföra sin penningpolitik ökar eller minskar FOMC målintervallet på ett sätt som är förenligt med dess politiska mål om prisstabilitet och maximal sysselsättning (dubbla mandatet).

06

Den andra delen: Penningpolitik med rikliga reserver, men var är denna nivå?

I mitten av september 2019 fick vi svaret på denna fråga, det vill säga att Fed inte själva visste svaret. Trots att bankerna vid detta tillfälle kumulativt höll cirka 1,3 biljoner dollar i form av överskottsreserver (se Diagram 9) så blev det en påtaglig stress för institut att finna likviditet över natt vilket märktes tydligt på marknaderna för väldigt kort finansiering.

Diagram 9 -  Stressnivån av rikligt med reserver uppnådd

Vid tidpunkten, i september (läs 2019), när stressen på marknaderna för väldigt kort finansiering blev ytterst påtaglig höll bankerna kumulativt cirka 1,3 biljoner dollar i form av överskottsreserver (se pil).

Anledningen till att de större bankerna, som håller majoriteten av överskottsreserver, inte valde att låna ut dessa påstås ha att göra med de hårdare krav (Basel III) som bankerna påförts för att förhindra en ny 2008 kris. De hårdare kraven gör så att bankerna håller kvar en stor del av reserver i sina HQLA- (High-Quality Liquid Assets) portföljer för att efterleva deras LCR-  (Liquidity Coverage Ratio) krav (om LCR och HQLA kan du läsa mer här). Det som är viktigt att förstå här är innebörden av Feds förändrade penningpolitik. I ett banksystem med rikligt med reserver är det bankerna med dessa reserver som ska tillföra den likviditet som marknaden efterfrågar, detta ansvar har med andra ord framförallt ett antal av de största amerikanska bankerna. I ett system med knappa reserver var det Fed som tillförde denna likviditet. 

Dock är det inte bara nya regleringar på bankerna som gjorde att vi hamnade här utan för att finna det primära problemet får vi redan gå tillbaka till mitten av 2014 när Fed startade normaliseringen (det vill säga förminskningen) av sin balansräkning genom att låta värdepapper gå till förfall vilket direkt fick en påverkan på överskottsreserverna i banksystemet.

 

Överskottsreserverna minskade med nästan 1,5 biljoner dollar från peaken i september 2014 till september 2019 vilket såklart medför att reserverna i bankernas balansräkning som håller dessa reserver minskar. Detta i kombination med, vad som nämndes ovan, Basel III regleringen gjorde det svårt för bankerna att låna ut dessa reserver till marknaden då de enligt LCR kraven var tvungna att hålla kvar en stor del av dem i sina HQLA-portföljer. Bankernas överskottsreserver var med andra ord inte överskott längre utan erforderliga.

Fortsättningsvis är det inte enbart Feds köp och försäljning av värdepapper som påverkar reserverna utan även deras så kallade ”non-reserve liabilities” det vill säga Feds skulder som ej är reserver. När dessa ökar minskar utbudet av reserver, allt annat lika. Dessa ”non-reserve liabilities” består till stor del av sedlar och mynt i cirkulation men även Treasury General Account (TGA, det vill säga det amerikanska finansdepartementets konto hos Fed) samt ”Foreign Repo pool" (vilket är Feds "hemliga" penningpolitiska verktyg, detta får vi återkomma till i framtida texter) .

 

Då sedlar och mynt i cirkulation har en förutsägbar ökning (se Diagram 10) är det mer intressant att fokusera på TGA och ”Foreign Repo pool” som är betydligt mer volatila (se Diagram 11).

Diagram 10 -  Sedlar & Mynt i cirkulation
Diagram 11 -  TGA & Foreign Repo Pool

Sedlar och Mynt i ciruklation, TGA och Foreign Repo Pool är Feds så kallade "non-reserve liabilities" vilket vid en ökning dränerar reserver från banksystemet. Eftersom Sedlar och Mynt i cirkulation har en förutsägbar ökning (lätt att modellera hur denna ökning kommer påverka reserverna) är det mer intressant att fokusera på TGA och Foreign Repo pool. 

Med start i augusti 2019 så ser vi i Diagram 12 att TGA & Foreign Repo pool ökade kraftigt, bland annat till följd av stora auktioner av statspapper från det amerikanska finansdepartementet, vilket medförde ytterligare dränering av reserver från banksystemet bortsett från Feds normalisering av sin balansräkning. Detta syns i de totala reserverna (blå linje) som går ner i samband med ökningen i "non-reserve liabilities". 

Diagram 12 -  Reserver och "Non-Reserve Liabilities"

När non-reserve liabilities,här i form av summan på TGA samt Foreign Repo pool, ökar dräneras reserver från banksystemet, allt annat lika.

07

Sammanfattning

Feds normalisering, ökning av "non-reserve liabilites", högre krav på bankerna, företagens behov av likviditet för sina kvartalsvisa skatteinbetalningar samt bankernas normala efterfråga på likviditet vid kvartalsslut skapade i september en perfekt cocktail för en systembred brist på likviditet.

Detta blev som mest påtagligast i marknaderna för väldigt kort finansiering, bland annat repomarknaden (se Diagram 14, här i form av Secured Overnight Financing Rate, SOFR), där institut lånar sinsemellan övernatt med vissa värdepapper (framförallt amerikanska statspapper) som säkerhet. Många institut har gott om långsiktiga tillgångar vilka de kan låna ut som säkerhet för att täcka deras kortsiktiga likviditetsbehov vilket gör denna marknad livsviktig för institut att klara av sina dagliga finansiella åtaganden.

Ytterligare aspekter på stessen i dessa marknader, som bland annat Pozsar (2019, s. 6) nämner,  är att Feds primary dealers (förklaring av primary dealers hittar du här) varit tvungna att ta större delar av det amerikanska finansdepartementets auktioner av statspapper då invertering av avkastningskurvan i USA (med hänsyn taget till kostnader för valutahedge) gjort det olönsamt för utländska institut (framförallt japanska och europeiska) att köpa längre amerikanska statspapper och finansiera dessa med kort finansiering, vanligtvis 3 månader (så kallad "carry trade").

 

Eftersom primary dealers enbart är mellanhand och inte tänkt hålla dessa papper (ej "carry") finansieras dessa köp vanligtvis genom repomarknaden övernatt där även andra finansiella institut som exempelvis hedgefonder ökat efterfrågan för att finansiera längre positioner, (detta ses genom att fokusera på volymen i Diagram 13 vilket ökat stadigt fram till september månad). Bristen på likviditet, av ovan nämnda orsaker, fick till slut reporäntan att ”spika” upp kraftigt samtidigt som även Fed tappade kontrollen över FFR som handlades över deras målintervall (se Diagram 14).

Diagram 13 -  "Spike" i Reporäntan
Diagram 14 -  EFFR handlas över deras målintervall

En perfekt cocktail för en systembred brist på likviditet fick reporäntan att "spika" upp samt FFR att handlas över FOMCs målintervall.

Detta gav Fed panik och fick dem att agera genom att tillföra likviditet via så kallade Repurchase Agreement Operations ("repor"). Fed annonserade att de skulle göra repor på minst 75 miljarder dollar övernatt samt 14-dagars repor på minst 30 miljarder dollar (se Figur 2) för att hålla FFR inom deras målintervall. På grund av tekniska problem blev denna repa dock senarelagd samma dag.

Figur 2 -  Fed annonserar repor 

Fed fick panik och tillförde snabbt likviditet till marknaderna för väldigt kort finansiering via repor övernatt samt 14-dagars repor på minst 75 respektive 30 miljarder dollar.

Varför är dessa repor viktiga i ett historiskt perspektiv?

En bild säger mer än tusen ord...

8

Avslutningsvis

Som vi inledde denna insight är vi av den åsikten att Covid-19 är tändvätskan på elden som redan förra året antändes vilket vi har redogjort för ovan.

Fed och andra centralbanker har svarat på pandemin med en sådan penningpolitisk kraft som aldrig tidigare skådats. Vad som lätt kan sägas är att vi har fått välkomna ytterligare Quantative Easings (QE, kvantitativa lättnader) vilket är något vi lyft fram för vårt klientel som en självklarhet för att hålla ekonomin och sentimentet uppe (oavsett pandemi eller ej). Fed har även använt hela sin "the Great Recession" arsenal av penningpolitiska lättnader under enbart några veckor och har även initierat ett antal nya faciliteter samt utökat dollar swaplinerna till fler centralbanker utöver BoE, BoJ, ECB, BoC och SNB.

Vi är rätt övertygade om att Covid-19 är här för att stanna under en längre tid. Detta innebär att Fed samt de övriga centralbankerna har ännu mer ansvar att vidta de penningpolitiska åtgärder som krävs för att bistå politiker med tillräcklig arsenal för att genomföra effektiva och kirurgiska finanspolitiska åtgärder. Detta för att möjliggöra underlag för en framtida återhämtning och framförallt motverka att vi hamnar i en djup depression. Vi tror självklart att detta inte är ett hållbart system där centralbanker ständigt får överskölja marknaden med likviditet och vidare bygga på den tillgångsinflation vi sett. Fed har agerat snabbt och storskaligt på kort tid, nu är vårt fokus på att förstå oss på de finanspolitiska åtgärdspaket vi kan komma att se från den nuvarande administrationen i Vita huset.

Organisation: Zaree & Partners AB

Avdelning: Zaree Access

Framtagen: Januari 2020

Uppdaterad: April 2020

Källa/Data: Thomson Reuters Eikon/Datastream

Moses Zaree

Senior Market and Macro Analyst

moses.zaree@zareepartners.se

  • Black Twitter Icon
  • Black LinkedIn Icon

Patrik Lindström

Senior Market and Equity Analyst

patrik.lindstrom@zareepartners.se

  • Black Twitter Icon
  • Black LinkedIn Icon

Zaree Access is a investment and information portal owned, managed and administrated by Zaree & Partners AB. Zaree is not a broker or an investment adviser. Nothing on this site constitutes advice to buy or sell securities. All activities on this site are governed by our Terms of Service. Arbitration is the sole dispute resolution method for any legal matter involving Zaree Access or its users. Every investor should be aware that investments in private companies are particularly risky and may result in total loss of invested capital. Past performance of a security does not guarantee future results or returns. Only investors who understand the risks of early stage investment and who meet Zaree´s investment criteria may invest. Zaree does not recommend any companies or securities for investment, endorse their fitness for investment or verify claim the accuracy of information provided by such companies.